Kriget som bara jag kommer ihåg

Detta är en sann berättelse. Men det verkar som om att det bara är jag som kommer ihåg den.

Det var mitt i sommaren och jag var på semester i Grekland. Jag höll på att simma i havet tills jag plötsligt hörde ett fruktansvärt läte som verkade komma från bergen. Jag tittade dit och såg att det var som om berget höll på att växa jättesnabbt. Det växte och växte tills det var högre än något berg. Och sedan så såg jag något som kom nedflygande från himlen omkring berget. Det var en människa! Eller det såg i alla fall ut som en människa då. Nu vet jag mer men då så var jag tillräckligt dum och nyfiken för att gå till berget. När jag gick så kände jag mig hypnotiserad Sedan när jag kom fram så stod det på en skylt. “Stig upp till gudarnas boning - Olympen” När jag gick upp några hundra meter såg jag att det var en man som verkade vänta på något. Jag kände mig dragen till personen. När jag kom fram så såg jag att mannen var cirka två meter lång. Han tittade ner på mig.

- Var hälsad människa, sade mannen.
- Ehh, hej, sade jag försiktigt.
- Vet du varför du är här?
- Nej, jag var bara och simmade när jag hörde ett fruktansvärt ljud från berget och såg något flyga ner.
- Det var jag som flög ner, och du är här för att du har blivit utvald väktare av Olympen.
- Vänta, vad?! sade jag överraskat.
- Du är vald som väktare till Olympen, mitt hem.
- Du har nog gjort ett stort misstag, jag är bara här på semester.
- Jag vet, det var jag som anordnade din semester.
- Okej, men det här med väktare, vad exakt är min uppgift.
- Du har blivit utvald som väktare till Olympen för tusentals år sedan, då jag var i mina unga dagar.
- Vad menar du med unga? Är du flera tusen år eller vad?
- Ja, men nog om det, du är utvald för att det kommer komma en strid snart.
- En strid? Mot vem?
- Det vet vi inte.
- Jaha, men jag har bara en fråga till, sade jag försiktigt.
- Fråga på unge man, sade han.
- Vem är du?
- Jag är Zeus, gudarnas konung och vår fiendes undergång.
- Nä men seriöst, vem är du?
- Jag är Zeus den mäktige, har jag sagt. Låt oss bestiga Olympen så ska jag visa dig.

Vi gick upp lite på berget och in i en grotta. När vi kom in i grottan så kändes det som om jag blev så ihoptryck att jag skulle få plats i en fotboll. Men den känslan försvann efter en sekund. Jag hamnade i ett ställe som var så övernaturligt. Jag kunde nästan känna magin här inne.

Det var det största och vackraste stället som jag någonsin sett. Väggarna var av silver och guld. Och golvet, det fanns inget golv, men jag gick ändå på något. Sedan tittade jag ner igen. Nu hade golvet ändrat sig, det blev marmor. Jag frågade Zeus vad det var för golv och han sade att han inte visste, det ändrade på sig varje gång. Vi fortsatte gå. Sedan kom vi in till ett rum med tolv troner. Den ena var gjord av blixtar, jag gissade på att det var Zeus, och en annan var gjord av vatten. Det fanns en tron för varje olympisk gud. Och varje tron var uppbyggt av deras element. Jag blev så fascinerad att jag nästan svimmade direkt. Det var så övernaturligt. Att även om jag skulle dit idag igen så skulle jag svimma. Den här platsen är inte skapad för en människas ögon. Så när jag vaknade så frågade jag Zeus om vi kunde diskutera det här där ute istället. Han tog med mig ut.

• - Alltså, jag vet inte om jag klara det här, jag är bara en helt vanlig man.
• - Nej, du är min son.
• - Vaaa???!!!
• - Ja, du är min son.
• - Men det kan inte… Nej, jag har både en mamma och en pappa, sade jag förskräckt.
• - Nej det har du inte, det är din styvfader och din styvmoder som du tror är dina riktiga föräldrar.
• - Är det därför jag kände mig så dragen till dig?
• - Ja, och nu så ska vi testa, och se om du är en halvgud.

Han tog fram något som liknade en blixt

• Håll den, sade han lugnt.

När jag tog den så utvecklades den så att den blev en meter lång men ändå viktlös.

• En vanlig människa skulle dött direkt om dem tog tag i den där.

Så jag hade bara ett val, att acceptera mitt öde. Jag tackade Zeus för denna möjlighet men sade också att jag måste bege mig tillbaks till Sverige. När jag nämnde Sverige så sade ha direkt nej. han sade att det var där ondskan kom ifrån. Så jag var tvungen att stanna här i Grekland. Han sade att jag skulle bo i Olympen, i det ända rummet som en människa skulle klara av att vara i.

Så han tog mig genom grottan där jag upplevde denna hemska känsla igen. Men nu så hamnade vi i ett annat ställe. I ett litet rum med säng. Jag slog mig ner och tackade återigen honom för denna möjlighet. Sedan när jag hade sovit i några timmar så kom han återigen.

• Du måste träffa dem andra, sade han stolt.

Och så kom en del personer som var lika långa som Zeus. men sedan så krympte dem. Dem krympte till en naturlig storlek för en människa. Jag fick hälsa på dem en och en. Poseidon, Hades, Athena, Dionysos, Apollon, Ares.

Sedan så fick jag en uppenbarelse Jag kommer ihåg allt som sades i den, ännu idag. Det var en annan gud som talade till mig:

“Jag är Pan, naturens gud. Säg till Zeus att han kan finna mig på stället som ingen har rört. Där vilar jag tills striden börjar”. Så jag ropade på Zeus och sade till honom exakt allt från drömmen. Han sade att jag måste vara någon ytterst speciell. För att ingen hade sett eller hört Pan på flera tusen år. Så Zeus begav sig iväg på jakt efter Pan. Det ända han tog med sig var hans son, Apollon. Sedan när de gick så frågade jag min farbror Poseidon om han kunde ta mig till närmsta telefon, jag behövde berätta för min bror att jag inte skulle komma hem på ett tag. Så han tog mig till en telefon men när jag ringde så svarade min styvmamma och sade att han hade begett sig till ett ställe som kallas Asgård. När jag frågade var det låg så visste hon inte.

Då frågade jag frågade Poseidon om vår fiende möjligtvis kunde vara Asagudarna. han sade att han inte trodde på något som Asagudarna. När jag berättade att min bror hade begett sig till Asgård så blev han förvirrad Han frågade om det möjligtvis fanns en plats i norden som hette Asgård.

Och då tog jag fram min mobil. När jag tog fram den så undrade han vad det var för en sak. Jag sade till honom att det var en mobil som hade många funktioner. Jag sökte på Asgård på min GPS men fick inga resultat. Jag sade till honom att det inte fanns en annan plats i hela världen som heter Asgård. Han sade då att jag skulle ta kontakt med honom med hjälp av Iris, regnbågens gudinna. Han sade att han skulle komma tillbaks inom en kort stund och försvann. Sedan så kom han tillbaks med en annan gudinna. Det var Iris. Hon sade att hon kunde hjälpa mig att ta kontakt med min bror. jag behövde bara tänka på honom så kom det upp en liten regnbåge. Och sedan så såg jag honom. Jag frågade honom var han var. Han sade att han var i Asgård med hans föräldrar, Oden och Frigg. Jag frågade honom om han visste något om ett krig och då sade han att asarna skulle anfalla Olympen för att de ville ha kontroll över människorna. Och sedan försvann han. Jag visste inte vem som hade nuvarande kontroll över människorna. Jag frågade Poseidon om det var värt en strid och tyvärr så sade han ja. Det beslutet är fortfarande kvar i mina mardrömmar. Om han hade sagt nej så skulle allt det här vara över och ni skulle inte läsa denna blodsfyllda berättelse. Så Poseidon kallade på Zeus och de kom så småningom hem med Pan. Då så började gudarna träna inför strid. Men plötsligt så hörde de ett fruktansvärt läte som inte hade någon källa. Zeus sade till mig att detta ljud kommer från berget. Det var dags för strid. Så jag fick åka med Zeus och Poseidon i en vagn av rent guld och dragen av hästar, skapade för just detta, införda i guldrustning. Och där stod det ett flertal asar: Oden, Tor, Heimdal, Saga, Idun & Eir. Jag kände igen alla ifrån historia och religionsböckerna. Helt plötsligt så sade någon från min högra sida: ANFALL!! Det var Zeus. Men när vi anföll och spetsade Oden så var asarna bara lugna. Eir gick fram till honom och använde sina krafter, konsten att läka. Jag sade till Zeus att vi inte hade någon chans om vi inte slog ut Eir först. Då så fick jag en ide. Jag bad min farbror Hades att kalla hit alla odödliga döda från Hades. och helt plötsligt så var vi en hel legion. Men då så visslade Oden. Då kom det en legion med odödliga krigare som hade hamnat i Valhalla. Och då så sa jag att om Ares kallade på alla sina undersåtar så skulle vi ha ett övertag. och helt plötsligt så var vi nästan dubbelt så många. Jag sade sedan att om jag fick en dolk så kunde jag smyga in bakom Eir och hugga honom i ryggen. Så Zeus gav mig en dolk och sade att den person som har denna dolk kan aldrig misslyckas. Så jag smög in bland asarnas legion och betedde mig precis som dem. Men istället så smög jag in bakom Eir och satte kniven i hans rygg. Det var väldigt skrämmande och jag skulle aldrig göra det igen.Och sedan så såg jag något ytterst konstigt. Alla asarnas krigare blev unga. Jag kollade på gudarna och såg att det var Idun som använde sina krafter, ungdomens krafter. Jag sprang tillbaks till Zeus och sade att Eir var skadad. Då hördes ett fasansfullt skrik. Det var Pan som skrek. Alla gudar fick extremt ont i öronen. De odödliga stred på som vanligt. Och då såg jag att vi hade besegrat ungefär två tredjedelar av legionen. Men då började gudarnas strid. Poseidon svepte en enorm våg över gudarna. Och Zeus kastade sina blixtar. Apollon tog bort solen så att ingen så något. Och plötsligt så öppnade Hades dörrarna till dödsriket. Och där drogs alla in, förutom gudarna, jag och min bror. Nu när alla människor var döda så insåg jag att vi inte hade något att kriga för. Så jag bad Pan skicka ut ett till skrik. Och jag satte på min megafon-app i mobilen. Och sade:

• Lystring, gudar. Ser ni inte vad ni har gjort. Allt som vi krigar för är borta, all strävan för makt är meningslös. Ni ville ha makt över människorna, men nu är de borta. Min fader Zeus kan be sin fader Kronos spola tillbaks tiden och låter människorna bestämma över sig själva.

Gudarna instämmde och Kronos blev uppkallad. Han använde sin lie och helt plötsligt var allt som vanligt. Jag var i havet i Grekland. Men jag minns fortfarande allt. jag tar första planet till Sverige och frågar min bror varför han gick med asarna. Men han mindes inget. Och sedan dess så har jag hållit det inne för mig själv.