Orsakerna till Första världskriget

Det fanns folk som stred för fred mellan länderna men det fanns samtidigt många som var positiva till konflikt.


De som är mot konflikt och krig kallas för pacifister. Dem försökte ofta få länder att skapa allianser och göra av sig med deras dyra arméer för att istället lägga pengarna på saker som gynnade på lång sikt. Fredsrörelsen fick också stöd från flera välkända personer, t.ex. Alfred Nobel.
Många blev inspirerade av författaren Bertha von Suttner, som menade att konflikter kan lösas utan våld.
De insåg att krig skulle leda till att man skulle bli av med viktiga handelspartners i andra länder. Hela Europa hade redan tagit ett språng framåt i utvecklingen efter den industriella revolutionen, då man lärde sig hur man bygger järnvägar. Många investerade i de nya maskinerna och för ett mer välutvecklat Europa. Hade man förklarat krig så hade många handelsmöjligheter.


Även Socialdemokraterna på 1900-talet var mot krig. De fick med sig majoriteten av arbetarklassen. Dem gick med i fackföreningar vilket gav socialdemokraterna ett större inflytade. Alla socialdemokrater samarbetade med varandra internationellt för att minska risken för krig. Om något land skulle förklara krig så skulle arbetarna strejka och tvinga landet att dra tillbaka deras hot.



Även om fredsrörelsen var stark så var girigheten hos ledarna i länder som tillexempel Storbritannien och Tyskland större. De ville ha så många kolonier i Asien och Afrika som möjligt. Detta kallas för imperialism. Men man ville också försvara kolonierna. Så man byggde krigsfartyg.


Detta ledde till att man fick stora flottor. Storbritannien hade den största flottan i världen, men Tyskland var inte långt efter. Storbritannien såg att de var för nära och satsade på ännu fler krigskepp och kanoner. Detta ledde till en kapprustning. Varje år så krävdes det större och bättre kanoner och fler soldater. Kapprustning innebär att ett land (Storbritannien i detta fall) ser en tänkbar konflikt/ett hot med ett annat land (Tyskland) så man skaffar fler soldater och bättre utrustning. Detta leder till att det andra landet gör samma sak.  Människors krigsvilja steg och det blev krig.


De flesta länderna såg det kommande kriget och ville inte gå in i detta ensamma. Så man bildade allianser. Det slutade med att det blev två block; Enheten och Centralmakterna. Enheten bestod av Storbritannien, Frankrike, Italien (de anslöt år 1915), Ryssland (de lämnade 1918) och USA (de anslöt 1917). Centralmakten bestod av Tyskland, Österrike-Ungern, Italien (de lämnade 1914) och det Osmanska riket (Turkiet) (de anslöt 1914).


Men en annan orsak var också att folk ansåg att ett folk med egen kultur och eget språk borde få ett självständigt land. Ett exempel är landskapen Alsace och Lorraine som blev erövrade av Tyskland år 1871. De franska nationalisterna ville ha tillbaks landskapen men naturligtvis så ville de tyska nationalisterna inte göra det. De ville faktiskt göra Tyskland större och mäktigare. Men nationalister kunde också störa freden hos stormakterna. Flera stormaktern hade flera olika typer av folk som talade olika språk. Och alla grupper hade nationalistiska rörelser som ville få ett självständigt land.

Europa var inte heller direkt demokratiskt Länderna styrdes av kungar, kejsare eller parlament som var delvis folkvalda. Kvinnor och medelklass män (och lägre) hade inte rösträtt så de kunde inte göra någon skillnad. De hade alltså en bristande demokrati. Det var bara ett fåtal män som bestämde om man skulle göra som folket sade eller om man skulle ut i krig. Och det blev krig


OBS! Jag samarbetade med Måns Strömer på denna uppgift

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

För och nackdelar med kloning

Planering av friluftsliv åk 9

Pappersflygplan reflektion