Ludwig van Beethoven
Adrian Tayeh
6 december 2016
Ludwig van Beethoven
Wienklassicismen
Biografi
Ludwig van Beethoven föddes antingen den 16 december eller den 17 december i Bonn, Tyskland. Man kan inte vara säker på hans födelsedatum men man vet att han döptes den 17 december. Och enligt tradition så skulle man då döpas inom 24 timmar. Då så kan man fastställa hans födelsedatum till den 16 eller 17 december. Han var en av de mest inflytelserika kompositörerna i sin livstid. Han räknas som en av de bästa med Bach och Mozart. Han hade två yngre bröder, Caspar och Johann. Caspar föddes år 1774 och Johann föddes år 1776. Intresset för musik var inte nytt i Beethovens familj och själv så började han i tidig ålder, precis som så många stora talanger före honom. Hans pappa var hans lärare när han började spela vid fem års ålder. Och redan vid sju års ålder så hade han sin första spelning. Endast några få år senare så trycktes hans första kompositioner. År 1784, när han var 13, så var han tvungen att ansöka för ett jobb. Hans pappas alkoholism blev sämre och han kunde inte längre försörja familjen, så Beethoven ansökte jobbet som assisterande hovorganist. Tre år senare så fick han chansen att spela för självaste Mozart i Wien, vilket var ett stort språng i hans karriär. Men det visade sig några år senare att Beethoven långsamt höll på att bli döv. I 1790 så fick han ett stort jobb. Den tysk-romerske kejsaren Josef II och Beethoven fick möjligheten att komponera musik i hans minne. Men för någon anledning så spelades stycket aldrig upp. Man upptäckte kompositionen ett århundrade efter att den blev skriven. Det var den tyska pianisten Johannes Brahms som upptäckte den. Kompositionen heter Cantata on the Death of Emperor Joseph II. Man säger att det är ett av hans tidigaste mästerverk. Två år efter att han skrev kompositionen så flyttade han till Wien. Detta för att den franska revolutionen pågick och för att Mozart hade dött ett år tidigare. Detta betydde att Joseph Haydn till den största kompositören och man kan inte klandra Beethoven för att vilja lära sig av den bästa. Men ännu så var Beethoven inte känd som en kompositör, han var känd som en virtuos, en mästare på pianot. Hans specialitet var improvisation. Han gjorde sin första publika spelning i Wien den 29/03-1795. Han framträdde sin Symfoni No.1 02/04-1800. Han gillade inte sitt verk och sade att han då inte visste hur man komponerade, men han blev etablerad som en av Europas bästa kompositörer. Han skrev Symfoni No.3 efter att Jean-Baptiste Bernadotte (Karl XIV Johan) övertalade att skriva en symfoni i Napoleons ära. Detta var 1798 innan Napoleon förklarade sig som kejsare. När Napoleon blev kejsare år 1804, så rev han bort titelsidan och ändrade dedikationen till ”för att fira minnet av en stor man”. Verket blev ägnat till furst Lobkowitz efter att han betalde 400 dukater (ingen aning om hur mycket det är värt, men jag kollade upp det och det verkar vara en hel del). Nu för tiden så heter symfonin Eroica Symphony. Samtidigt som allt detta hände så blev hans hörselproblem värre och värre. Men Beethoven var desperat över att ingen skulle få reda på det, det skulle förstöra hans karriär. Men han berättade sedan om sitt hörselproblem för Franz Wegeler i ett brev. Han skrev också i sitt testamente att han tänkte ta sitt liv på grund av hörselproblemet. Men på något sätt så lyckades han fortsätta att komponera musik. Bara mellan 1803 och 1812 så komponerade han en opera, sex symfonier, fyra solokonserter, fem strängkvartetter, sex strängsonater, med mera. De ökändaste verken under denna tiden är symfonierna, det är Symfoni No. 3 till Symfoni No. 8. Man skulle kunna tro att han hade någon partner eller i all fall någon som skulle vilja vara med honom efter all de underbara och kända verken som han har skapat, men han var helt ensam. Inga barn och ingen fru.Det blev inte bättre när hans bror Caspar dog. Han ville få vårdnaden till sin brorson. I sju år så var han i rättsliga kamper mot sin brorsons mor Johanna. Men tillslut så vann han. Men efter allt så mådde han inte alls bra. Han var sjuk och ensam, även om han hade mer sällskap än innan. Han skrev ända några av hans bästa verk under denna tiden. Hans nionde och sista symfoni blev färdig år 1824. Symfonin som slutar med fyra vokalister och en person som sjöng Friedrich Schillers dikt ”Ode to Joy”, är antagligen ett av de ökändaste verken någonsin. Han dog sedan den 26/03/1827 av oklara anledningar, vissa tror att han faktiskt tog sitt liv.
Wienklassicismen
Wienklassicismen började ungefär efter halva 1700-talet och slutade strax efter 1800-talet. Beethoven levde i slutet på Wienklassicismen. Epoken kallas just för Wienklassicismen för att Wien var centrum för allt musikaliskt under den tiden. De största kompositörerna bodde i Wien. Musiken under den tiden var enkel och strukturerad men ändå helt oförutsägbar. Den kan vara lugn ena stunden men sedan så går den helt plötsligt så går tempot upp och volymen höjs, detta kan ha hänt för att skrämma publiken. Beethovens tidigare verk räknas som en del av Wienklassicismen, men hans senare verk är en del av romantiken.
Under Wienklassicismen så skulle första satsen av ett verk vara konstruerad på ett visst sätt. Den skulle bestå av tre delar; exposition, genomföring och återtagning. I expositionen så framförs två melodier, vi kan kalla dem för X och Y. Sedan i genomföranden så ska kompositören använda dessa melodier så fantasirikt så möjligt. På detta sättet så avslöjas kompositörens skicklighet. Och återtagningen är bara en repetition på expositionen. I slutet så brukar man göra en coda, coda betyder svans och är som en liten avslutning.
Romantiken
Man säger att Beethovens tredje symfoni, Eroica Symphony inledde romantiken. Romantiken pågick någonstans mellan 1815 och 1910. Den varade i nästan ett århundrade och slutade på grund av modernismen.
Musiken som skapades då var på några sett friare än Wienklassicismen. Kompositörer kunde dra inspiration från vad som helst, inte bara vem som helst. Det kunde vara naturen, en dröm eller kanske en målning. Romantiken var väldigt stor i de norra delarna av Europa, främst i Tyskland och England. Men sedan så kom industrialismen. Och folk blev intresserade av det mekaniska.
Für Elise
Für Elise var ett av Beethovens mest igenkända verk. På svenska så översätts titeln till ”Till Elise”. Ingen vet vem Elise är, historiker har letat igenom hela Beethovens liv för att hitta denna ”Elise” utan resultat. Men det kan vara så att kompositionen, som skrevs 1810, faktiskt heter Für Therese. Missförståndet kan ha varit Beethovens slarviga handstil som gjorde att man har läst fel. Eftersom att verket blev publicerat år 1867, flera år efter att Beethoven hade dött, så kunde ingen riktigt fråga honom. Men samma år som kompositionen skrev så friade han till Therese Malfatti von Rohrenbach zu Dezza. Hon var en av Beethovens få vänner, hon var också en hav hans elever. Men hon sade nej till förlovningen. Så vi kan ha haft fel i alla dessa år. Men det är bara smeknamnet till kompositionen. Titeln är faktiskt ”Bagatelle in A minor WoO 59”.
Låten börjar med ett lagom tempo och fortsätter så tills 0:15 då det börjar gå långsammare och tystare. Det fortsätter så tills 0:19 då den går tillbaks tills orginaltempot. Vid 0:26 så går den lite snabbare i sex sekunder tills den börjar sakta ner igen vid 0:32, den återgår sedan till orginaltempot vid 0:37. Vid 0:44 så ändras sättet att spela på, det går från lite långsamma toner till ett snabbt och elegant spelande, men på ett sätt så känns det ändå ganska så långsamt. Vid 0:59 så går tempot verkligen upp då han verkligen ”tar i”, tills 1:04 då den går tillbaks till det långsammare tempot. Vid 1:13 så är han tillbaks på det vanligare igen. 1:33 så går han in på det långsammare tempot.och 1:36 så kör han något helt nytt, det är ganska så låg volym och ganska så långsamt. Efter det så tar han upp tempot igen till ett lite snabbare än det vanliga i en kort period, han går sedan över till det vanliga. Han spelar sedan det vanliga tills låten är slut.
Vad kan man säga om detta?
Jag tycker att det lät bäst när det gick som långsammast då man verkligen flyter in i låten. Man flyter med i melodin. Den snabba delen är bara där för att inte göra låten för enformig, jag tycker att den var nödvändig men ändå inte. Den behövdes för att man inte skulle tröttna men det kändes som om att den inte passade in i resten av kompositionen, men vad vet jag, det kanske är perfekt. Jag är inte en expert på romantiken.
Källor:
http://www.biography.com/people/ludwig-van-beethoven-9204862
https://sv.wikipedia.org/wiki/Ludwig_van_Beethoven
https://en.wikipedia.org/wiki/Ludwig_van_Beethoven
http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/ludwig-van-beethoven
https://sv.wikipedia.org/wiki/F%C3%BCr_Elise
https://sv.wikipedia.org/wiki/Eroica
https://sv.wikipedia.org/wiki/Wienklassicism
https://sv.wikipedia.org/wiki/Romantikens_musik
Kommentarer
Skicka en kommentar